Det är knappast någon nyhet att sociala medier har förändrat vårt sätt att umgås och prata med varandra. Vi ser det och vi hör det varje dag. Att folk mår dåligt. Hur fejk människor är i sociala medier. Och vi ser hur vännerna vi brukade ha roligt med nu sitter och tittar ner i sina mobiler. Fullt upptagna med allt som inte händer här och nu, i deras egna liv.

Vad har hänt? Har jag blivit tråkig? Eller är det bara en ny tid vi lever i?

I den ena studien efter den andra visar forskare och psykologer en tydlig koppling mellan psykisk ohälsa och sociala medier. Den digitala utvecklingen, och därmed vårt användande av ny teknologi, sker i raketfart och vi ser just nu en ny generation växa upp i en värld där du inte blir uppmärksammad om du inte är rolig, smart eller snygg – online.

En del ifrågasätter sociala mediers påverkan och vänder på det. Är det kanske så att de som redan mår dåligt, av andra anledningar, använder sociala medier i större utsträckning? Är det verkligen sociala medier som påverkar oss att må dåligt? Eller använder vi sociala medier som ett botemedel för vår växande ångest?

Samtidigt ska man komma ihåg att den generationen som växer upp nu (även kallad iGen födda 1995-2012) inte bara tittar ner i sina telefoner och mår sämre. De visar också förbättringar på en rad områden.

Vi målar ofta upp de unga idag som otacksamma, uppmärksamhetssökande, appberoende och osociala. Och det är lätt att peka ut sociala medier som boven i dramat. Men som David Finkelhor skrev i Washington Post – dagens ungdom kanske är vändningen vi väntat på. I USA visar denna nya generation bl.a. upp bevisad statistik kring:

  • lägre kriminalitet än på 70 år
  • färre mord
  • mindre alkoholdrickande i tidig ålder
  • mindre dejtande (bytts ut mot appar som Tinder och WhatsUp m.m.)
  • därmed mindre sex i tidig ålder
  • därmed färre tonårsgraviditeter

Så är det rätt att ifrågasätta just mobiler, internet och sociala medier och säga att det är bra eller dåligt? Eller ser vi en generation som kanske är vändpunkten för problem vi tidigare generationer inte lyckats hantera?

Vi svenskar lever i ett av världens mest digitaliserade samhällen. Och vi ägnar mer tid åt internet och sociala medier än de flesta andra. Undersökningen Unga och Medier som Statens medieråd genomför visade att 37% av alla 15-åringar ägnade sig åt internetbaserade aktiviteter 3 timmar eller mer 2010. 2016 var den siffran 70%. En färsk vetenskaplig studie från Pennsylvania University, 2018, visar att en begränsning av sociala medier (inte uteslutning) minskar depressiva symptom med upp till 37% på tre veckor.

Så om sociala medier är dåligt för vår hälsa så behöver det uppmärksammas.

Allt fler unga är missnöjda med sina liv

I studien Monitoring the Future (USA) uppger man att fler 17-åringar är missnöjda med sina liv nu än på över 40 år. Samtidigt visar en färsk undersökning  i Sverige att 56 % av flickor i åldrarna 12-16 år har uppfattningen att andra har ett mer spännande och roligare liv än de själva (Länsförsäkringar, 2018).

sociala medier påverkan

Grafen visar hur ungdomar i USA svarade på frågan om de är nöjda med sina liv? Utvecklingen har gått uppåt ända tills för några år sedan då den stupade rakt ner. (Studie: Montoring the Future http://www.monitoringthefuture.org/pubs.html )

Vad säger det om vår tid? Vad säger det om framtiden? Men framför allt varför känner vi så här?

Sociala medier är väl kul? Det är katter som gör fula miner. Det är skäggiga killar med blonda peruker. Det är dans, skoj och lek och snabbmeddelanden som för mig närmre mina vänner?

Vad är det som är så farligt med sociala medier?

Vi visar bara höjdpunkterna ur våra liv

sociala medier påverkan - champagne - höjdpunkt

Problemet med sociala medier i sig utan vad som publiceras i dem och vad det får oss att känna och göra.

Låt oss vara ärliga.

Folk på Instagram är inte de som de utger sig för att vara. Det är en fasad som visar upp den bästa möjliga sidan av deras liv. Bilder som läggs upp för att de söker uppmärksamhet och popularitet snarare än att visa hur deras liv ser ut på riktigt.

För sanningen är att vi känner oss otillräckliga, fula och har det skitstressigt. Det är så vårt samhälle ser ut. Vad vi ser på skärmen och vad vi ser i verkliga livet är i många fall två helt separata saker.

Sociala Medier bygger på popularitet. På Instagram och Snapchat ser vi kändisar som har råd att leva lyxliv. Modeller som reser jorden runt och visar upp sina perfekta kroppar. App-retuscherade selfies med utsuddade ansikten som inte avslöjar en enda por eller cellulit. Detta kallas för Highlight Reel och visar bara höjdpunkterna av våra liv – om ens det.

När vi ser hur självsäkra, populära och snygga andra är lockar det fram känslor av otillräcklighet och osäkerhet hos oss själva. Och en bild gör väl inget. Men när vi konstant matas med intryck från en verklighet som är långt från vår egen blir det till slut som en stor tyngd.

Och vad blir då vår reaktion? Jo, såklart försöker vi också smälta in och säga:

Hallå! Jag är också snygg, cool och framgångsrik!

Det sjuka är att vi alla ser igenom detta. Och ändå väljer så många att följa med i spelet.

Varför? Vad är det vi försöker bevisa?

Vi söker desperat efter uppmärksamhet

Vi lever i en tid där uppmärksamhet är som en valuta. Och vi är produkten.

För att själva bli uppmärksammade och få genomslag i sociala medier så anpassar vi vad som sker i våra liv, våra bilder och vad vi publicerar för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt.

Ju fler gillar, kommentarer och delningar. Desto populärare och mer framgångsrika känner vi oss. För en stund. Känslan att få den där virtuella klappen på axeln är beroendeframkallande och får oss tappa kontrollen för vad som är viktigt.

Att skapa ett skyltfönster av oss själva som inte stämmer överens med verkligheten gör att vi mår sämre. Vi ljuger både för oss själva och för andra. Och när verkligheten kommer ikapp oss står vi där tomma, nedstämda och tyngda och blir än mer rädda för att andra har ett bättre liv än vi. Att synas och höras blir en prestation som inte har att göra med vilka vi är. Utan vad vi tror att andra vill se. En press att leverera. Inte vara.

FOMO – Rädslan alla talar om

Sociala medier skapar ett beroende. Att bekräfta sin egen status och att hålla koll på vad andra gör.

De flesta hanterar detta på sitt eget sätt. Men personer som har beroendebeteende kan lätt trilla dit. Och det kan gå så långt att det förstör för dem i skolan eller på jobbet.

Att ha ett begär att hela tiden hålla sig uppdaterad kring vad ens vänner gör är stressande. Särskilt eftersom sociala medier är till för att publicera innehåll. Det blir en ond cirkel.

FOMO, Fear of Missing Out, kan beskrivas som en rädsla att gå miste om något vi tror pågår. En känsla av att riskera att förlora något vi egentligen aldrig har haft.

Känslan är oroande och stressande. Konsekvensen blir att vi konstant tittar på våra mobiler och i många fall sover med mobilen under kudden eller inom räckhåll för att uppdatera oss det första vi gör på morgonen.

Det tragiska är att människor med FOMO tenderar att sluta bry sig om sina egna liv. Något som leder till isolering och färre verkliga möten med andra människor. Dessutom är det lätt att känna sig ännu mer utanför när man ser vad andra gör.

Det väcker frågor som kan låta ofarliga till en början. Men om situationen upprepar sig varje dag, i flera månader och år så är det klart det påverkar oss negativt.

  • Varför ser inte mitt liv lika glamoröst ut?
  • Varför messar ingen mig?
  • Vad är det för fel på mig?
  • Varför är hon/han så populär men inte jag?
  • Måste jag vara snygg för att få likes?

Så hur ska man hantera detta – vad ska man göra?

Ska man stänga av sina telefoner? Ska man avsluta sina sociala mediekonton?

Nej. Naturligtvis inte. Mobilanvändandet och sociala medier är en utveckling av vårt samhälle precis som radio, TV och Internet. Att försöka stoppa utvecklingen genom förbud eller total avgränsning tror jag inte är rätt väg.

Däremot är det rimligt att ifrågasätta sin egen relation till sociala medier och hur stor påverkan det har på ens liv. Är det jag publicerar den verkliga bilden av mig eller lägger jag upp det för att motsvara det jag tror är andras förväntningar?

Min förhoppning är att människor som upplever sociala medier som något negativt ska få upp ögonen för vad som gör att de känner stress, oro och ångest. Och ge dem tips för hur de ska kunna hantera det.

Jag vill också ta med läsarna bakom kulisserna och visa hur instagrambottar, algoritmer retuscheringstekniker fungerar. Kanske för att avslöja vilken fejk värld vi lever i. Men också för att synliggöra skillnaden mellan popularitet i sociala medier och verkligt människovärde.

MB

One Comment

Leave a Reply